Drivetsfiske

I går kväll besökte jag Björnsjön, denna gång ensam då ingen av mina vänner verkar gilla det här med flugfiske efter vakande fisk;)
Jag anlände vid halv sexdraget, vinden krusade ytan så där lagomt, solens strålar hade visat sig i två dar och det kändes som upplagt för att jag skulle få fiska på vakande fisk.
Hm... nåt var fel, inte ett liv syntes till, inga ljud, bara ett stilla lugn.
Nåja jag nötte på med mina sjunkbomber i hopp om att nåt skulle hända. Det konstiga var att det var till synes helt dött även under ytan.
Jag nötte på tills klockan var vid Åttadraget utan att nåt hänt. I samma ögonblick som jag tänkte att nu håller det nog på att mojna helt så kände jag nåt i linan, inbillning?
Ut med flugan igen och ja där var det STRIKE och Börje fenlös 4hg var krokad och landad och återutsatt.
Bara några kast senare sög det i igen, denna gång lite rejälare jag blev till och med tvungen att veva in löslina. Denna gång kom Pelle svanslös på iaf 1kg upp.


Var kommer alla dessa fenlösa fiskar ifrån? Har inte behövt träffa dessa vid mina tidigare turer vid Björnsjön.
Iofs så har jag bara fiskat vinter där, är det svaret?
Nåja jag traskade till viken för att avsluta kvällen där. Väl framme så var lugnet totalt, ytan låg blank som en spegel. Endast göken bröt tystnaden och lugnet ibland.
Så plötsligt såg jag nåt i ögonvrån, hm det kan väl inte ha varit....
Jo igen och igen och igen och på flera ställen samtidigt.
Helvete !! rödingen kalasade friskt på de myggpuppor som blåst in i viken. Hed and tail vak överallt. I alla fall överallt på andra sidan viken utom räckhåll för mig.
Det visade sig nämligen efter jag snabbt bytt till torrt att de små gynnarna vägrade komma i min närhet.
och ni som känner mig förstår nog att jag vadade så långt ut det bara gick. men vakfesten var förlagd till däruteditmanintekankastafrånnåthållavviken. Ja, men jag njöt! sommarens fiske har kommit igång, Rödingen vakade så jag trodde jag var i Ransarån.
Att de inte ville komma nära mig, so what shit happens.
Det var ialla fall djävligt spännande när dom vakade fem meter ifrån och man stod där och hoppades. Lite synd att den slutade redan efter en timme men men.

Tack Björnsjön för en trevlig vakfestival!

I Söndags var jag och Lovén på flottringen för att från flytring ta en kamp med de stora grisarna. Det enda resultat vi åstakom var en fruktansvärd träningsverk i ringmuskeln. Ja slå back nu Larsa och alla ni andra med snuskig fantasi, ni som sett för mycket på Brokeback Mountain.
Det finns nämligen en speciell ringmuskel för oss flugfiskare som nyttjar flytRING.
När man paddlar omkring i full storm i två timmar så har denna ringmuskel en tendens att värka nåt alldeles olidligt.
Det märkliga med denna muskel är att den sträcker sig från fotlederna till nackpartiet, dock med punkter där den värker extra mycket så som ljumskar och rygg och lår mm.
Full storm och nordlig riktning på den är troligen förklaringen till varför det inte publiceras några bilder på vackra fiskar i detta inlägg.
Och glada är vi för att ingen av er var där och tog några bilder på de ledbrutna stackare som avslutade kvällen med att ragla ner längs ån i ett sista desperat försök....

Jag och Sally äntrade bilen vid tiodraget i förmiddags för en tur till Björnsjön. Vi gjorde direkt det fatala misstaget att konstatera att vädret verkar bli skapligt iaf. Jaha och när vi kom fram till sjön visade det sig att det blåste isvindar och vitgässen studsade fram på ytan. Fan va skönt det var att fiska fluga utvadad till midjan.Vågorna skvalpade mot bröstet och känseln släppte i händerna redan efter fjärde kastet.
Nåja sally tuggade enträget på med sitt haspelspö iaf. När någon timme gått och jag tröstlöst irrade omkring och letade efter läviken som inte fanns hördes ifrån skogen ett rop. Jag ilade iväg bortåt och kollade om det  var Olle Goop, men icke det var Sally Santesson i egen hög person. Sittandes vid ett vindskydd med en kilosbit upphängd på klyka i ett tappert försök att verka cool och oberörd.
Han väste fram; den är inte för liten för att ta hem va!
I själva verket menade han; Haha! nu är du fula ordet och jag ar tagit revansch för abborrdebaclet i vintras.
Jaja, jag nötte på i blåsten och kände inget ,ännu minre, och till sist absolut ingenting varken i spö eller händer. Som av en händelse så kom jag på att det låg ett teleskåphaspel i kofferten. Jag var inte sen att synda. Andra sidan viken lockade och vi knatade runt. Sally drog en liten och jag tog en helt fenlös öring i 8hg:s klassen.
Jag tror att det var min första spinnöring sen 96, så nåt annorlunda hände iaf idag.
Men det blev aldrig riktigt kul, jag kom på mig själv med att tå och fantisera om nästa fisketur mitt under pågående, och när sen snön oxå började yra då packade vi ihop.


Ikväll hade vi oxå säsongsavslut på flugfiskeklubben, dvs slut på kaffe och bindning och ut och fiska istället.
Vi planlade ett klubbfiske med flytring nu på söndag. Vi bokade oxå in ett övernattningsfiske 17-18/6 vid nån lämplig lokal där Rocken dansar då.
Kötta på/Drivet

Mmmmmm.....
Ja det finns säkert nån stackare som hade det sämre än vad jag hade det i kvällningen på altanen.
Grillad Öring(nyfångad), rotsaksgratäng och ett glas rött.

"I gess God blessed us all today, just that he´s been particular good to me"

Ja, så var det då äntligen dags. Plocka fram de riktiga fiskegrejerna kändes gött.
Jag och liggfiskare Ylvesson vigde förmiddagen åt att piska igång kastarmarna vid en solig Björnsjön. Sämre dagar kan man ha.
Vädret var mycket behagligt redan vid 10 när vi anlände, jag fick börja med att ta av ett lager kläder istället för som brukligt tvärt om. Jag tacklade två spön ett för ev fjädermyggfiske och ett nymfspö. Medan Kent ägnade sig åt att tjata med tjatgubben så vadade jag ut för att börja året och provkasta mitt nyinköpta reservspö med tillhörande lina och rulle.
Ett Visionspö som helt klart var dugligt, verkade fiska skapligt oxå, redan i tionde kastet sög det i. Ransarpuppan är svår att motstå. Som brukligt är så missar man årets första hugg. Denna gång var det ändå så tacksamt att jag fick drilla en stund för att liksom komma igång. Tillräckligt länge för att jag skulle få se en grann öring rulla i ytan och förstå att det lätt var en kilosbit jag gick miste om.
Nu var det första turen till Björnsjön sommartid för oss överhuvudtaget så en hel del tid förspilldes till att röra oss runt kring stränderna för att söka lämpliga fiskeplatser.
Någon timme senare var vi åter vid brottsplatsen dvs där en kilosöring tagit sig in i de tappade fiskars himmel.
Det dröjde inte länge förrän Kent eftermånga fina tips av tjatgubben lyckades kroka en trind och grann röding som tog vågen precis till Kilosstrecket.
Jag borde ha börjat bli stressad i detta läge, men jag hann inte. Fiskeivern efter Kents fisk hann inte lägga sig innan en öring nöp min fluga. Denna gång var jag inte som ett förvånat mähä, utan provade med ett mothugg. Och har man sett jag lyckades oxå landa en öring på 8hg.
Kvällens grillning var räddad och vi återvände hem. För min egen del till en orolig sambo som trodde att jag varit och pimplat. Jag hade glömt att tala om att den riktiga säsongen startat hemma:)
Men till middagen blir alla i familjen varse om detta.