Drivetsfiske

Söndag förmiddag och hemma från midsommarfirande så beslöt jag mig för att göra Flottringen ett besök. Hoppet var stort och när jag kom fram möttes jag av en klart flytringsbar sjö ur blåstsynpunkt. Detta kan va lite knivigt me Flottringen annars.
Väl ute i ringen syntes oxå nån enstaka Rock glida på ytan. Vädret lugnade av ytterligare nästan direkt när jag satt mig i sjön. Nu! nu! nu! tänkte jag. Men det hände aldrig något. Allting var fruktansvärt lugnt och stilla. Inte ens den minsta av alla öringar brydde sig om att bryta vattenytan och mumsa på nån av de Rock som flöt omkring. Kan inte säga om jag var tidig eller sen, visst flöt det en del skal och det troliga är att kalaset redan är över för i år, i alla fall på Flottringen.
Jag återkommer nog dit fler gånger ändå, det är ju dels fantastiskt vackert. Men jag har också en kär vän jag skulle vilja återse. Tyvärr så är det nog försent, han sitter nog och ler åt mig i de tappade fiskars himmel.

Tyvärr är det ju så att den tiden då rocken har för sig att kläcka sammanfaller med en annan tidpunkt som är av stor vikt ur familjesynpunkt nämligen midsommar. Vi inbitna flugfiskare får helt enkelt uppoffra oss och äta gott, dricka gott, i goda vänners och familjens närvaro. Mitt under den tidpunkt då man förmodligen skulle kunna uppleva sitt livs fiske. Men men, vi är ett snällt släkte och står ut med detta.
Jag och Greger styrde ihop våra familjer till ett gemensamt firande i lillkrog. Där Gregga bygger sitt hus och där Helenas familj har stuga. Och där Rocken så här års brukar svärma för fullt.
Nu inträffade aldrig detta och våra familjer fick njuta av vår trevliga uppsyn hela helgen. Dock vankade vi oraligt av och an och mumlade lite då o då nåt i stil med. Det är konstigt om inte Rocken kommer igång snart, som ett brev på posten så mumlades det från den kvinnliga delen av rummet stax senare. Vilket tjat om den där Rocken har inte han kläckt klart snart.
Så flöt helgen på, och det är ju sannerligen inget fel på vyn från Greg´s hus.(här med regnbågar)

Alla som nån gång hållt i ett flugspö vet att när rocken kläcker är det kalas för storöringen. Och under några få timmar har man chansen till sitt livs fiske efter storöring. Det gäller bara att komma rätt, till rätt plats vid rätt tidpunkt alltså.
Ifjol fick jag upleva en fin rockkläckning, tyvärr iklädd badtofflor på utflykt med familjen. Lyckligtvis som av en händelse så låg det ett flugspö i kofferten och jag kunde från land bärga en öring på 1,6 och tappa en i samma storlek på nån timmes fiske. Detta inträffade den 17 juni. Därför hade jag och Greger vigt den 17 o 18 juni i år till att försöka få va me om en riktig vakfest.
Destinationen var Albacken och några av Sigwards flytringstjärnar.
Det var nya vatten för oss, det visade sig snart att det fanns gott om fisk. Vakade gjorde det också ganska rejält, naturligtvis var det nåt som var fel. Ja det var ju inte rocken dom tog. So what, byt fluga och ta nån iaf kan man ju tänka, och nog fan provade vi.
Vi hittade dock aldrig rätta receptet. Några ströhugg blev resultatet och fisken var betydligt mindre än vad vi både trott och hoppats på. Gregga blev dock någorlunda belönad med tre på 8 hg varav en var "fjällets rubin" rödingen och de två övriga öring.
På bilden nedan visar han sin dubbelfattade flytringsdrill:

Första Gimåsvängen dröjde ända tills igår, men oj så skönt det var att se ån igen. Konstigt var det bara att jag vände hemåt med något helt annat än fisk i bagaget. Iofs inget ovanligt att kamma noll i Stavre men...
Så här gick det till:
Utvadad en bit ner i än så hör jag ett tungt plask längre ner i ån. Jag fiskar mig neråt och när jag når ungefär den plats jag hört plasket så suger det i tungt. Det bär iväg utav bara den, det plaskar och far i ytan ömsom på och ömsom under vattnet. På några sekunder töms både lina och backing från rullen. När knuten nås på rullen börjar det bli kritiskt, men istället för linbrott så stiger linan till lufts. Jag drillar länge och väl innan jag lyckas få in ca 3kg skogsfågel i min snålt tilltagna c & r håv. Fjädrar och dun ryker och fågeln stryper sig själv i håvgarnet (tur för jag hade glömt prästen)
Jag har alltså lyckats fånga en Tjäder på torrfluga. Hur fan är det möjligt, vad gjorde den i ån?



eller så kan det ha gått till så här:
Trött och förvirrad i slutet av terminen, men full av fiskeiver, styr jag bilen direkt efter jobbet mot gimån. Med stopp i bräcke för att inhandla diverse flugor jag inte "hunnit" binda i vinter. Vid kassan kommer jag på att det är bra med en plånbok när man ska handla. Jag vänder därför mot jobbet för att hämta denna(endast 3,4 mil enkel väg)
Inget irriterad eller jäktad styr jag bilen åter mot Gimån igen. När jag rundar en kurva så har två Tjäderhönor parkerat mitt i vägen. Smack och resten kan ni lista ut själv. Någon illful, osanningsenlig människa skulle kanske få för sig att påstå att jag inte ens fiskade torrfluga och endast fick en harr på 5hg. Men skulle ni höra nåt sånt så tänk efter!
Vilken historia låter mest sannolik?

Igår Lördag så gjorde Gabriel Hilding Bjurén Johansson debut som fiskare, iaf på sommartid.
Vi åkte till gemytliga Svartsjön för premiären. Då Gabriel inte riktigt behärskar underhandskasten än kunde vi inte ta flugspöt, utan vi fick nöja oss med haspel och kastpolla. Jaja det gick bra det oxå.....

Så brukar det ju låta när vi fisketokar blivit utan fångst ,så det får väl sammanfatta helgens fiske.
Jag och Salle drog till Björnsjön i lördags, abborfestival så det förslog. 21 abborrar på 20 kast!!!
Ja det är en skaplig skröna, men den är dessvärre sann. Jag roade mig med att räkna hur många kast i rad som jag inte skulle få dra in min muddler utan att en abborre kom och jävlades. 20 ggr i rad blev det och däremellan tog en abborre flugan mellan mina vadare när jag släppte ner den för att bryta nacken på och slänga en av hans tusenbröder till skogs.
Ja, jag vete fan vad det är med den där Sahlbergs pojk men han drar abborre till sig, sen hugger dom som fan på andras grejer.
Varmt i vattnet inga fiskar hade synts till på hela helgen enligt husvagnscamparna där, så säsongen är nog över på björnsjön för i år.

I söndags så knallade vi till Rången jag Sally och Lovén. Finvädret slog back och det började blåsa rejält så som det sig bör när jag och Lovén ska flytringa. men oj oj vilken go farkost jag inhandlat. Min nya Pool12 ring var superduper. Jag svävade på ytan kändes det som ,ingen konst alls att ta sig fram i blåsten.
Tyvärr lyste fisken med sin frånvaro. Några yngel lyckades kroka sig på mina och Sallys grejer men Stefan blev fula ordet. Men det var skönt att komma ut, vi gick inte vilse, körde inte i diket eller nånting. Och ja visst finns det nån slags konstig nedärvd gen hos oss fisketokar som gör att vi drivs av att fånga vårt byte oavsett om vi avser behålla det eller ej. men det finns också nåt som gör att det är jävligt skönt att komma ut. Och det är inte bara käringen, nä det är balsam för själen att få njuta av naturens lugn.